desconortar (ǫ)

LvP

1. v. a.

'blâmer (?)'

2. v. réfl.

a. 'se décourager, se désoler'

b. 'se lamenter'

Rn 4:389b; Lv 2:129b

FEW 2:853a [ᴄᴏʜᴏʀᴛᴀʀɪ].