ponhar (ọ)

LvP

v. n. et réfl.

a. 'tâcher, s'efforcer, prendre de la peine'

b. 'tarder'

Rn 4:598b; 4:668b [ponhar, poignar, poingnar, punhar, pungnar; pugnar ]; Lv 6:450a

FEW 9:513b [ᴘᴜ̆ɢɴᴀʀᴇ], 23:245b.